Mayyah

Ibland känns det inte som det är en vändpunkt i livet.
Allt känns meningslöst, ingen ork, ensamt, kallt och mörkt.
Där man ska känna värme, positivitet, glädje och ljus.
Känns som att ens liv kommer se ut såhär.
Kommer leva ensam.
Kommer dö ensam.
Vill inte, måste se framåt.
Glömma saker och försöka låta bli att tänka.
Tänka på minnerna från när allt var som bäst.
Samtidigt vill man inte glömma utan man vill ha verklighet av de.
Går inte, ska inte.
Fel mot mig. Dumma mig och skada mig själv.
Skada mitt hjärta och själ. Inte mitt fel ju?! Eller..
Nej. Faaan.
NU, NU ska jag verkligen släppa detta. Och fantadig,
om du förstör detta för mig.
Gör ont att acceptera. Ont att veta. Gör det för mig.
Jag vill må lika bra som när du inte fanns där.
Där i mitt liv. Gjorde mig varm, glad och så lycklig.
Utan att mena det eller?
jaa, så var det. Din jävel. Jag fick duga, duga för studen.
Såra ett redan sårat hjärta. sätta en kniv i en som redan blöder.
Sparka på en som redan ligger ner.
Ilska, tårar och blickar. DET GÖR ONT.
Men inte nu, nej NU, NU tar jag klivet, klivet ut för att vara en glad, lycklig, varm och livsälskande singel.
Du är inte värd det..
KOM UPP FRÅN MÖRKER OCH HELVETE TILL LJUSA LJUVA LIVET!
Vändpunkten är här. Jag känner det.
Tack tjejer för allt stöd mot ett nytt liv. Förlåt för alla fulla stunder. utan er är jag noll.