just a feeling.



Känns som man har kommit till en vändpunkt i livet.
Kanske bara det känns så just nu.
Nu när bara tankarna finns där.
I fantasin och inte i verkligheten.
Ingen längtan. Bara saknad.
Allt känns bra.
Ialla fall bättre. Mycket bättre.
Rädd för att ramla dit igen.
Vill inte. Det gör ont.
Ont djupt in i själens gångar.
I hjärtat, i hela kroppen.
Man vill, jag vill.
Men måste acceptera.
Vill inte acceptera innerst inne.
Frågorna snurrar.
Man vill har svar. Men ändå inte.
Vill inte ha verklighet. Vill ha fantasin kvar.
Och de fina minnerna som gör en varm.
Men ont. Varför?!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0